Inlägg märkta ‘Svenska diktare’

Bo Bergman -Swedish poet

The Swedish poet Bo Bergman

Diktaren Bo Bergman möter Metal Music

In English see down!

Black Metal bandet Myhrding är från Småland och bildades 2006. Bandet har tonsatt en av Sveriges största diktare, Bo Bergman som levde 1869 – 1967. Bo var bland annat en av de aderton i Svenska Akademin från 1924. Det är mycket intressant att Bo Bergmans dikter inte har glömts och försvunnit ut i intet. Det är fantastiskt att det närmare 40 år efter hans död, en av hans dikter, skriven 1922, tonsatts av ett svenskt metal band! 

Myhrding

Myhrding

In English

The poet Bo Bergman meets Metal Music

Black Metal band Myhrding are from Småland, in Sweden,  and was formed in 2006. The band has set to music one of Sweden’s greatest poet Bo Bergman, who lived 1869 – 1967. Bo was among other things, one of the eighteen in the Swedish Academy from 1924. It is very interesting to Bo Bergman’s poems have not been forgotten and disappeared into nothingness. It’s amazing that almost 40 years after his death that one of his poems, written in 1922, set to music by a Swedish metal band!

The poem set to music of Heavy Metal with the group Myhrding

IRRBLOSSET OCH ÄLVAN,

En dikt av Bo Bergman hämtad ur hans diktsamling Livets ögon, utgiven anno 1922.

A poem by Bo Bergman comes from his collection of poems of Life Eyes, published anno 1922.

 

I livet har jag irrat

och blossat utan ro.

Ett irrbloss är jag vorden

på nattlig myr och mo.

Jag är en fallen stjärna,

en gnista från en brand,

en eld som tänds och släckes

av någon okänd hand.

Och du, vars hela väsen

var vind och luft och lek,

har blivit till en älva

som dansar månskensblek.

Ont har vi gjort varandra

i livet mer än nog.

Nu mötes vi ånyo

i dödens tysta skog.

 

Du speglar dig i källan.

Du svävar lett och sval.

Min gamla lykta brinner

som fordom på din bal.

 

Blås inte ut min lykta

med hatets pust ännu.

Då blir jag bara jordmask

och bara dimma du.

 

Ty det var ljuset hos mig

som gav min levnad liv,

och än i döden ger det

en smula tidsfördriv.

 

Omkring oss spökar skogen,

av dunkla minnen full.

Kom, luftens sköna ande,

till stjärnan som blev mull.

Allt trängre ringar slår du

i gräset kring min stig.

Allt klarare i gräset

min låga söker dig.

 

Ett irrbloss och en älva,

en gnista av en man,

en skugga av en kvinna

i natten ta varann.

Myhrding

Black Metal Band Myhrding

Salute Håkan Carlberg
Kindstugatan Gamla Stan Stockholm H Carlberg

Kindstugatan invid Brända tomten i Gamla stan – Stockholm / Kindstugatan next to The Burnt House in the Old Town – Stockholm

Brända tomten är en plats i Gamla stan i Stockholm

där Själagårdsgatan och Kindstugatan möts. Bo Bergman

vandrade mycket i Stockholm och gärna i Gamla stan. Sitt hem

hade han på Linnégatan 92 på Östermalm.

In English!

The Burnt House is a place in the Old Town in Stockholm

where Själagårdsgatan and Kindstugatan meet. Bo Bergman

wandered much in Stockholm and gladly in the old town. His home

he had at Linnégatan 92 at Östermalm.

°  °  °

TRÄDET PÅ DEN BRÄNDA TOMTEN

 En dikt av Bo Bergman

Bo Bergman

 

Finns skog och våg och vindar?

Finns det källors sorl som susar skönt?

Finns det fågelsång i snåren?

Här i röken som förblindar

strävar jag på nytt med lite grönt

till en blek bukett åt våren,

fast jag knappast vet om det är lönt.

 

Kindstugatan firar livet

med buteljer, skrål och handklaver

och en låt från positivitet

på en gård i närmaste kvarter.

Brända tomten blev mitt öde.

Ingen källas klara flöde

rinner vid min rot och svalka ger.

° ° °

Här en av Bo Bergmans texter som tonsatts,

”Mellan Broarna”

Here, one of Bo Bergman texts set to music,

”Between The Bridges”

MELLAN BROARNA

Dikt av Bo Bergman

Rosiga dikt hur din gamla myt

fyller varenda vinkel!

Ullas triumf och Mollbergs skryt,

Movitz’ hosta och finkel,

allting är kvar i gränden här

Under vindruvsskylten.

Skuggorna skråla. Mörkret svär.

Se vad raglande bylten.

Trött på det dumma Östermalm,

längtar jag hit om kvällen.

Här är mitt hjärta, här är min psalm,

Här finns det näringsställen.

Grå är min dag. Jag prisar er,

Kära bröder och systrar.

Från sin olymp ser Bellman ner,

Nickar milt och lystrar.

Stockholm

Mellan broarna / Between the bridges – Stockholm

Stockholm Strömmen HCG2013

Stockholm – Strömmen och Gamla Stan / Strömmen and the Old Town

Gamla Stan

Stockholm – Gamla stan med Söders höjder i fonden. Stockholm – The Old Town with Södermalm in the fund

CL I Stockholm juli 2013

Stockholm

Stockholm Gamla stan HCG 2013

Stockholm – The Old Town

Salute Håkan Carlberg
Levanto HCG 2013

-”Och tag honom våg, på din rygg”, Foto: Mare Ligure – Levanto 2013

In English see down!

En alldeles underbar och vacker dikt, Flickan under Nymånen, av Bo Bergman. Så känslosamt och här finns så mycket kärlek. Ett mästerverk. Lena Nyman och Berndt Egerbladh,s tolkning av dikten ger tårar i ögonen, Lena sjunger så fantastiskt vackert och med en mjuk stämma. Ser upp mot himlen och kan se nymånens skära medan lärkans drill ljuder bland trädens lövfyllda grenar. Får en känsla av att åter vara kär, kär som i tonåren, kär i Marie-Louise, Kerstin, Marie, Katja, Pia… Det faller en tår av lycka, medan nymånens skära glimmrar på den klara himlen. Tack Bo! Tack Lena och  Berndt!

Lena Nyman

Lena Nyman

In English.

A truly wonderful and beautiful poem, the girl during New Moon, Bo Bergman. So emotional, and this is so much love. A masterpiece. Lena Nyman and Berndt Egerbladh, the interpretation of the poem brings tears to the eyes, Lena sings so incredibly beautiful and with a soft voice. Looking up at the sky and see the new moon cut while the lark trill sounds among branches of the trees. Get a sense of reliving be in love, in love as in adolescence, in love with Marie-Louise, Kerstin, Marie, Katja, Pia … It falls a tear of happiness, while the new moon cut glimmrar at the clear sky. Thanks Bo! Thanks Lena and Berndt!

And here the beautiful the interpretation by Bo Bergman’s poem:

Och här den vackra tolkningen av Bo Bergmans dikt:

FLICKAN UNDER NYMÅNEN

en dikt av Bo Bergman

Bo Bergman

Jag har nigit för nymånens skära.

Tre ting har jag önskat mig tyst.

Det första är du

och det andra är du

och det tredje är du, min kära.

Men ingen får veta ett knyst.

Jag har nigit för nymånens skära

tre gånger till jorden nu.

 

Och om månen kan ge vad vi önska,

så niger jag tre gånger till,

och krona jag bär,

när marken sig klär

och björkarna gunga av grönska

och lärkorna spela sin drill.

Det är långsamt att önska och önska.

O, vore min kära här!

Lyft upp honom, stormmoln, på vingen

och tag honom, våg, på din rygg.

Han är ung som jag,

han är varm som jag,

han är härlig och stark som ingen,

och säll skall jag sova och trygg

i hans armar en gång under vingen

av natten, tills natt blir dag.

°  °  °

Salute Håkan Carlberg

Skog Forest HCG2010

Idag den 6 oktober 2013 är det 144 år sedan författaren, litteraturkritikern och ledamoten i Svenska akademien Bo Bergman, f. 1869 d. 1967, föddes. Bo gav ut sin första diktsamling Marionetterna 1903. Sedan följde en lång rad diktsamlingar och noveller bl.a.. Många av hans dikter av tonsatts av kända tonsättare som t.ex. Wilhelm Stenhammar. Bo Bergman har erhållit ett antal utmärkelser bl a Bellmanstipendiet vid ett par tillfällen samt Evert Taube stipendiet. Sin plats på stol nr 12 i Svenska Akademin satt han från 1925 fram till sin död 1967, alltså under 42 år! Jag har förmånen att vara släkt med Bo Bergman och erhöll för många år sedan ett dokument författat av hans dotter Vera. Dokumentet handlar om Bo Bergmans mer privata liv och umgänget med Hjalmar Söderberg. Hon skriver:

  ” Pappa var till sin yttre läggning något av en ämbetsmannatyp, mycket ordentlig och prydlig, artig och vänlig, fast litet tyst och inbunden  ibland”.

Du kan läsa Bo Bergmans dotters  berättelse  på denna blog via Kategori; Diktaren Bo Bergman – unikt dokument (5)

Bo Bergman 2Bo Bergman

°

Tack Bo för alla underbara dikter som för evigt finns kvar.

Här följer dikten ”I Lövfallet” från hans diktsamling ”Stunder”

vilken  gavs ut på Albert Bonniers Förlag, 1952. 

°

Höstlöv 2010 HCG 2010

°

I LÖVFALLET

°

Höstblad, du som delat

trädets alla öden,

druckit ljus av höjden,

gungat lätt för

vårens melodi,

krympt i sommarglöden,

dräpts av frosten, slitits

loss av senhöstregnen,

slängts i smutsen

som ett dött förbi,

höstblad, du är tanken,

yr och livsberusad,

hängsjuk och förvissnad,

störtad ner från

ljusets region.

Först en vindomsusad

himmel, så ett sinat

jordiskt krafttillflöde,

sist begravning

på en sopstation.

*      *      *

Och här en tonsatt, av Thure Rangström,  dikt av Bo Bergman

”Flickan under Nymånen”

Text:

Jag har nigit för nymånens skära.
Tre ting har jag önskat mig tyst.
Det första är du
och det andra är du
och det tredje är du, min kära.
Men ingen får veta ett knyst.
Jag har nigit för nymånens skära
tre gånger till jorden nu.

Och om månen kan ge vad vi önska,
så önskar jag tre gånger till,
och krona jag bär,
när marken sig klär
och björkarna gunga av grönska
och lärkorna spela sin drill.
Det är långsamt att önska och önska.
O, vore min kära här !

Lyft nu upp honom, stormmoln, på vingen
och tag honom, våg, på din rygg.
Han är ung som jag,
han är varm som jag,
han är härlig och stark som ingen,
och säll skall jag sova och trygg
i hans armar en gång under vingen
av natten, tills natt blir dag.

°

Salute Håkan Carlberg

Bo Hjalmar Bergman f. 1869 6/10 d. 1967 17/11
Fotografi från Akademiens klassikerserie
Då Bo Bergman (1869 – 1967 ) diktare, författare och ledamot på stol nr 12 i Svenska
Akademien från 1924, ingår i den Carlbergska släkten och jag har funnit ett ”unikt”
dokument skrivet av hans dotter Vera f. 1906, vill jag gärna dela med mig av detta.
Det är ett öppet berättande och vad jag känner till aldrig tidigare publicerat
material. I fyra delar kommer jag att delge dig ett spännande dokument
ur en våra absolut största diktares liv, Bo Bergman.
Del 1

Jag har blivit ombedd att berätta lite om min far, Bo Bergman, och det vill jag gärna göra, men naturligtvis måste det bli i form av personliga minnesbilder och små episoder som belyser min far som privatmänniska. Hans betydelse som skald och författare är ju inte min sak att gå in på – där har sakkunniga under årens lopp uttalat sig och mycket av vad han skrivit är glädjande nog välkänt och uppskattat av många.

Mitt barndomshem var mycket tidstypiskt – en skyddad borgelig miljö, där man ytterst litet konfronterades med händelserna i omvärlden. Det präglades således inte alls av någon bohemisk konstnärsanda. Pappa var till sin yttre läggning något av en ämbetsmannatyp, mycket ordentlig och prydlig, artig och vänlig, fast litet tyst och inbunden ibland.

Som nog de flesta vet är pappa infödd Stockholmare. Han bodde hela sin barndom vid Tunnelgatan och trakten däromkring. Efter småskolan kom han in i Norra Latin, där han gjorde sina första försök i diktarkonsten i skoltidningen Concordia. Han var kamrat med Hjalmar Söderberg och Carl Laurin, och av dem hade i varje fall inte pappa och Hjalmar Söderberg namn om sig att vara särskilt flitiga. Det påstods att Bo Bergman läste läxan på 10-minuters ratsen, men Hjalmar Söderberg först när grannen hade frågan.

1888 tog min far studenten och kom därefter till Uppsala för att läsa jridik. Men efter några terminer där fick han avbryta sina studier på grund av en svår migrän och började då istället i posten i Stockholm, där han blev kvar till pensionsåldern. Mamma ville så småningom att han skulle sluta sin posttjänst för att enbart ägna sig åt författarskap. Men pappa var realist och vågade inte ta risken att enbart leva på sin penna med en familj att försörja. Den säkra pensionen ville han inte äventyra, och så stannade han och hade under många år en dryg arbetsbörda med posten på dagarna och teatern på kvällarna och dessutom recensioner av nyutkomna böcker. Det blev därför inte lätt att få tid att skriva egna böcker, och i början blev det rätt många år mellan utgivningarna. Men på den tiden var den statliga tjänsten vid Statens verk inte så lång, och detta räddade väl en del tid åt det som låg hans hjärta närmast.

För att uttrycka det med hans egna ord:

-Posten levde jag av, dikten levde jag i.

Pappa är ju känd som en av våra främsta Stockholmsdiktare, och jag vet hur han njöt av att flanera både på Stockholms gator och i parkerna och stadens omgivningar. Trafiken var lugnare förr och tillät honom  att ströva omkring som han själv ville. Han var oändligt lyhörd för skiftningar i både gatuliv och natur. Många uppslag till en dikt eller en novell har tillkommit under hans promenader. Vid hemkomsten skrev han genast ned en idé han fått, och så samlades små utkast i skrivbordslådan för bearbetning. När min mor och jag var på landet på somrarna , tror jag pappa särskilt begagnade kvällarna att uppleva den folktomma sommarstaden.

Men hösten var väl annars den årstid han älskade mest, och han njöt av höstfärgerna på träden och den kristallklara luften, som kändes som en befrielse efter ofta kvalmiga sommmardagar.

Förutom barndomsstaden var pappa också mycket förtjust i Köpenhamn och Uppsala. Vad beträffar Köpenhamn berodde det väl till stor del på de författarvänner han hade där nere, särskilt Hjalmar Söderberg, som bodde i Köpenhamn hela senare delen av sitt liv.

Trots de kanske bittra minnena från Uppsala, då han låg där och studerade och ofta frös och vantrivdes, grundlades ändå en känsla för staden och dess studentliv och speciella karaktär. Och han for ofta tillbaka dit, nästan varje år så länge han orkade resa. En novell i hans bok Noaks ark skildrar hans besök i Uppsala 75 år efter första gången han kom dit. Han tyckte sig då återse sig själv som ung, då han i matsalen på Gästis varseblev en ung man som liknade pappa själv i studentåren. Impulsivt lyfte han sitt glas som för att skåla med sin egen ungdom. Den unge mannen, som naturligt nog såg lite förvånad ut, besvarde skålen en aning tveksamt.

Utomlands på kontinenten var han två gånger: i Paris och i Italien. Det var ej så vanligt förr med längre utlandsresor.

Även småstädernas charm tilltalade pappa. Kankse grundlades den känslan i Hjo, som var min mors barndomshem och där vi ofta tillbringade somrarna. En novell om ”Den lilla staden vid det stora vattnet” syftar på just Hjo. Rena landet hade han svårt att förlika sig med. Att behöva promenera på landsvägar var en uppoffring. Gator var renare och behagligare att röra sig på, och för att trivas på en semester borde det finnas lite att titta på och ett bra hotell med gott kök. Han föraktade inte en god måltid. Även om han i vardagslag tyckte bäst om husmanskost, så åt han gärna ibland en god middag ute på en stillsam restaurant, där han fordrade att det skulle vara vita dukar och långt mellan borden och att han kunde få en snaps till sillen. Smörgåsbord tyckte han mycket om, ev. bara smör, ost och sill, men att äta ostbricka till dessert tyckte han var barbari. Då vi senare år satt i lugn och ro och njöt av en lunch eller middag t.ex. på Östermalmskällaren, försjönk han gärna i gamla minnen och talade om hur billigt och bra man åt förr i världen och om hur trivsamt det var att sitta och filosofera i kaféet på Hotel Rydberg eller du Nord med någon god vän vid en kopp kaffe, en flaska punsch och en god cigarr.

Fortsättning följer.

Här en av Bo Bergmans mest kända dikter:

Marionetter

Det sitter en herre i himlens sal,
och till hans åldiga händer
gå knippen av trådar i tusental
från vart människoliv han tänder.
Han samlar dem alla, och rycker han till,
så niga och bocka vi som han vill
och göra så lustiga piruetter,
vi stackars marionetter.

Vi äta och dricka och älska och slåss
och dö och stoppas i jorden.
Vi bära den lysande tankens bloss,
vi äro så stora i orden.
I härlighet leva vi och i skam,
men allt som går under och allt som går fram
och allt som vår lycka och ofärd bådar
är bara ryck i trådar.

Du åldrige herre i himlens sal,
när ska du tröttna omsider?
Se dansen på dockornas karneval
är sig lik i alla tider.
Ett ryck på tråden – och allting tar slut
och människorsläktet får sova ut,
och sorgen och ondskan vila sig båda
i din stora leksakslåda.


Salute  Håkan Carlberg