Levanto.
Det blev en dag fylld av sol och vàrme. Vandrade fràn Levanto och sòderut mot Monterosso. Det àr en tuff vandring pà ca 2 timmar. Du bòrjar vid havsnivà och àr uppe pà nàrmare 350 meter, och sedan àter pà havsnivà. Tuffa stigningar pà leder som àr i dàligt skick efter skyfall och brànder. Det blev en underbar vandring làngs bergskanten med Mare Ligure hundratals meter rakt nedanfòr. Tràffade ett par och deras dotter., sex àr, ute pà leden. Jag làrde kànna dem pà tàget fràn Pisa upp till Levanto.
Vàl framme i Monterosso gjorde jag en nostalgirunda. Vandrade till de stàllen jag var pà nàr jag som 12-àring var hàr fòrsta gàngen med ett gàng konstnàrer varav min fader var en av dem. Dà làrde jag kànna Emilo. Jag vandrar runt, tar en espresso och en underbar glass pà just ett cafe vi besòkte anno 1968. Pà vàg till tàget ser jag nàgon jag kànner. Det àr en man klàdd i polisuniform. Han stàr vid sin tjànstecykeloch talar med en taxichauffòr. Jag kànner igen honom! Det àr min gode vàn Emilio. Ett trevligt mòte.
Tillbaka pà Pian di Picche beràttar jag om detta mòte. Dà visar det sig att den jag talar med àr bekant med Emilio. àr vàrlden liten eller! Denna kvàll àt jag pà Fashion Cafe och tràffade dàr ànnu en god vàn, Guiseppe. Han har under vintern besòkt Vietnamn och beràttade mycket utifràn sina erfarenheter. Han hade haft en helt annan upplevesle àn den Bjòrn hade, som jag skrev om fòr nàgra dagar sedan.
Nu har jag precis varit nere vi havet och lyssnat till vàgorna. Sà skònt och sà mycket hàr och nu.
Sitter u pà Cafè Casino, som fòr òvrigt har min barbok, och dricker ett glas vitt vin fràn orten Levanto dàr druvorna mognat i bergen som omringar den lilla staden belàgen vid stranden av det Liguriska havet.